Zandra.

Jag har funderat på en sak och kommit fram till något.
Jag har hellre en vän som är äkta än en vän som är perfekt.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara vad jag menar med att vara äkta, men något i stil med en person som är sig själv till 100 %, inte anstänger sig så mycket för att vara något de egentligen inte är. Jag ser inget fel med att, ibland, göra dumma saker om man har tillräckligt mycket förstånd att inse att man har gjort fel. Att kunna inse att man gjort fel är nog en av de allra viktigaste sakerna man måste lära sig. Det kanske egentligen inte har så mycket med att göra med äkthet, men lite ändå..
Kort och gott kanske man skulle kunna säga att jag inte tycker personer som hela tiden måste anstänga sej för att bete sig på att bra sätt eller vara snälla är särskillt äkta.

Tyvärr skulle jag nog vilja säga att det finns ganska många människor som är motsatsen till den jag menar är bra. Tråkigt!
Detta gör dock att jag uppskattar de som verkligen är äkta mycket mer. Och framför allt riktiga vänner, ni vet sånna där som alltid finns där och låter både sej själva och dej vara riktigt dum ibland. Ni är bäst :)