Zandra.

Missförstå mig inte. Jag trivs så bra här, men sen kommer stunderna när det inte alls känns så bra, när jag är själv hemma, tittar runt i lägenheten och inser att jag är helt ensam. Min familj är nästan 25 mil bort, och jag är här. Den känslan är frukstansvärd, och det är då jag tänker på hur mycket jag faktiskt missar. Mina fyra små änglar växer upp och jag missar en väldigt stor del av det. Då kan jag inte låta bli att undra vad sjutton jag gör här.  Som tur är kommer jag på att jag har fina saker här också, jag har någon jag älskar otroligt mycket och jag är lycklig! Men ibland blir saknanden helt enkelt för mycket..