Zandra.

Jag visste det redan, men har nu fått det bekräftat igen, man kan gå upp alldeles för tidigt! Eftersom jag skulle vara någonstans kl 9 idag klev jag upp 07.30. 9.30 var jag hemma igen, påklädd, sminkad och allt det där. Och vad sjutton gör man då? Det är lixom för tidigt för allting, men försent för att gå och lägga sig igen om man ska till skolan kl 13. Som säkert ät ganska underförstått har jag alltså i princip inte gjort något. Föruom att hälsa på Stella en liten sväng så har jag bara suttit och slösat bort tiden. Jag kunde både ha tvättat och pluggat men jag är ingen morgonmänniska och var i och med det alldeles för trött för något av ovanståeende alternativ.

Nu börjar klockan tack och lov att ticka på och om en inte allt för lång stund ska jag fixa lite lunch innan en föreläsning i Färg och beredning väntar.

Och förövrigt så har granen över förmodligen lämnat sin lägenhet. Hur vet jag det? Hunden skäller konstant!

Ha en fin dag!
Puss

Just när allt känns uselt och tanken att bara ge upp faktiskt finns där är det inget annat än en underbar känsla när det där lilla händer, nästan som ett tecken, ett tecken som påminner om hur bra det faktiskt är och att det är värd att kämpa för.

I övermorgon åker jag hem till Degerfors och jag längtar så mycket! Jag saknar familjen tok mycket! Jag ska ägna i princip hela helgen åt dem, alltså ingen utgång eller sådär och det ska bli riktigt skönt. Såklart längtar jag massor efter mamma & pappa men eftersom de var här i lördags så längtar jag allra mest efter syskon och syskonbarn. Jag ska spendera så mycket tid med dem som jag bara kan!  Hade jag inte åkt hem så snart hade jag förmodligen gråtit floder. Lyckligvis slipper jag det och ska nu gå o lägga mig med ett leende på läpparna på grund av tanken på att jag så snart är hos dem :)

It´s hard to find someone who loves you no matter what, so when you do never let them go.

Idag har varit en bra dag. Den började lite för tidigt, men eftersom vi skulle söka jobb var det av ett gott själv. Efter jobbsökandet har jag gjort absolut ingenting! Mest suttit ute pch njutit av solen och en dag som förmodligen är en av de sista riktigt varma för iår.
Kvällens planer är powerwalk och ungefär inget annat. Min torsdagskväll skulle ha spenderats med Martin men eftersom stackarn är sjuk så blev planerna snabbt ändrade. Jag är fortfarande trött så förmodligen blir det en tidig kväll.

Även helgen kommer bli väldigt lugn. Känns faktiskt ganska skönt ändå, att vara lite utvilad till skolan börjar. Det ska bli roligt att börja skolan igen, men helst av allt vill jag bara att veckan ska gå fort så det blir nästa lördag. En lördags som ska ägnas åt shopping i underbara Karlstad med syster och systerdotter :)

 

Eftersom min kväll sent ut sagt kommer suga bestämde jag mig för att jag förtjänar att köpa ELLE, trots att det senaste nummret redan ligger hemma hos mamma & pappa. Men vem orkar egentligen vänta två veckor på att läsa. Så nu ska jag alltså unna mig en stund i soffan med tidningen och sen sätta mig och plugga.
Önska mig lycka till!

Idag skulle jag som sagt kliva upp klockan 8 för att hinna allt som måste hinnas, duktig som jag är gick jag därför o la mig kl 23 igår och ställde klockan på 07.50 med tanken att kunna snooza ett par gånget. Klockan ringde, klockan ringde igen, och igen och igen och helt plötsligt var klockan nio. Eftersom jag då var tvungen att kliva upp stängde jag av den, och vad gör jag? Somnar om och vaknar en timma senare! Jaja, det ska nog gå ändå.. Nu får jag alltså sätta fast, först på schemat står dusch och sen knalla upp och hämta paketet från H&M som skickas tillbaka i morgon. Det där med jobbsökande får nog vänta en dag till iallafall..

And I'd never make it through without you around
No I'd never make it through without you around

Det händer inte ofta, man ibland träffat men någon som är riktigt speciell. Någon som får en att glömma allt man va rädd för, det är lixom värt alla risker. När det händer känns det otroligt bra!

Nu är jag tillbaka i Borås efter några otroligt bra dagar! Det tog emot att åka hem, jag trivs i Stockholm och framför allt trivs jag med Linnéa. Men, en sak som är säkert, jag kommer snart tillbaka!

Jag har tänkt på en sak..
Varför är det, ibland, så svårt att vara nöjd med det man har? Varför tror man så ofta att något annat är bättre? I vissa fall så kanske det faktiskt är det, men i många fall har man nog bara fått en släng av "gräset är grönare på andra sidan-syndromet." Ett syndrom som jag minst sagt ogillar. Men hur väl man än vet att det inte är något annat än det så försvinner inte riktigt tanken.. Hur vet man egentligen om nått verkligen är rätt? Magkänsla antar jag, men ibland kan den vara lite förvirrande..