Hmm..
Jag har funderat på en sak.. Varför är man så himla blåögd och godtrogen?
Jag ska absolut inte säga alla, men många tjejer, inklusive jag själv, har en förmåga att vara så otrligt förlåtande mot "dåliga" killar. Ni vet alla dom där killarna som man dejtar som bara hör av sej när det passar dom, gärna spenderar kvällarna med andra tjejer och bara beter sej allmänt illa. Varför dom beter sej så ska jag inte ens försöka lista ut, det är låångt bortom mitt förstånd. Men varför godtar man det? Varför accepterar man det samtidigt som man vet hur fel det är?
Alla säger att man ska släppa honom och kommer över honom, för han är inte ens värda att tänka på, man håller med och tycker precis samma sak. Ända tills den där dumma killen hör av sej nästa gång, då har man helt plötsligt glömt allt och tycker att han är världen sötaste kille, för han nu bryr han sej ju faktiskt. Yeah right!
Men varför? Vad är det som gör att man om och om igen förlåter samma dumma grej, trots att man egentligen vet att inget kommer förändras?
Jag ska absolut inte säga alla, men många tjejer, inklusive jag själv, har en förmåga att vara så otrligt förlåtande mot "dåliga" killar. Ni vet alla dom där killarna som man dejtar som bara hör av sej när det passar dom, gärna spenderar kvällarna med andra tjejer och bara beter sej allmänt illa. Varför dom beter sej så ska jag inte ens försöka lista ut, det är låångt bortom mitt förstånd. Men varför godtar man det? Varför accepterar man det samtidigt som man vet hur fel det är?
Alla säger att man ska släppa honom och kommer över honom, för han är inte ens värda att tänka på, man håller med och tycker precis samma sak. Ända tills den där dumma killen hör av sej nästa gång, då har man helt plötsligt glömt allt och tycker att han är världen sötaste kille, för han nu bryr han sej ju faktiskt. Yeah right!
Men varför? Vad är det som gör att man om och om igen förlåter samma dumma grej, trots att man egentligen vet att inget kommer förändras?
Kommentarer
Trackback
