vilken dag!

Dagen började med att jag stressade som en tok, körde upp en mycket trött Martin och rusade till biblioteket för att möta Louise. Väl där ringde jag henne och hon frågar om jag inte ställt om klockan. Hade jag det? Givetvis inte! Det är ungefär sådan bra koll vi har här.. 
Men det gäller att se allt från den ljusa sidan så jag skrattade åt det och gladde mig åt att jag fick en extra timma till plugget.
Så sedan dess, vilket var klockan tolv till för ungefär en timma sedan har vi suttit och kämpat med kemikalier, tryckmetoder och massa annat. Det har gjort mig otroligt trött men såklart hade det gått ännu sämre (ja, det gick sådär) om jag inte hade haft Louise som sällskap, så tack för det vännen :)

Så hur känns det nu då? Det får bära eller brista!

when you think I´ve loved you all I can I´m gonna love you a little bit more

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0