Zandra.

Nu sitter jag här, sista kvällen i min lägenhet som jag älskar så. Jag tror inte riktigt att jag har fattat att det här inte kommer vara mitt hem efter i morgon. Mitt hem kommer vara ett ställe där jag inte alls känner till allt, jag vet inte hur grannarna ser ut och jag känner inte till alla konstiga ljud, som egentligen inte alls är nått konstigt.
Det är med otroligt blandade känslor jag flyttar.
När jag kom in på skolan här hade jag bara några veckor på mig att hitta en lägenhet, den här dök upp och jag skrev på kontraktet utan att ens ha sett den. När jag någon vecka senare klev in var det kärlek vid första ögonkastet. Jag har trivts så bra man bara kan önska, hela tiden, varje dag. Jag har älskat att komma in genom dörren varje dag i två år.
Det känns lite som slutet på ett kapitel, jag har slutet skolan och jag flyttar från min första lägenhet. Det är med skräckblandad förtjusning jag går vidare mot det som jag inte har nån aning om vad det är.
Angående min nya lägenhet har jag en bra känsla, det kändes rätt första gången jag var där. Men jag vet inte om eller när jag kommer känna mig som hemma på , jag menar, hur skulle man kunna veta det?
Jag tror det kommer bli bra, det ska bli så otroligt roligt att få en lägenhet med kök och sovrum. Men, det är inte utan en liten sorglig känsla jag lämnar min första egna alldeles underbara lägenhet.