Zandra.

Att spendera fredagskvällen med plugg och mig själv som enda sällskap är kanske inte det ultimata, men och andra sidan är jag för trött för att göra något annat. Vem kunde gissa att det är såhär ansträngade att vara "vuxen"? Jag ser tillbaka på tiden när man kunde komma hem från skolan och slänga sig i soffan och invänta middagen med en liten lägentan, samtidigt som det här är helt underbart! Det är inte roligt att handla mat, det är inte roligare att laga den och tvättningen och städningen kommer långt ner på min roliga-saker-att-göra-lista. Men ändå, på det stora hela är det värt det! Jag har alltid min familj att komma hem till och bli ompysslad av, men jag har också mitt alldeles egna där jag gör vad jag vill hur jag vill när jag vill. Visst låter det ganska bra ändå? Jag antar att det finns två sidor av allt.
Dock kan hela grejen med att bli vuxen skrämma mig lite ibland.. Man kan inte bara göra det som är roligt och det som känns bra för stunden, man måste tänka lite framåt. Såklart ska man ha kul, och jag har en himla massa kul! Men det kommer ändå en morgondag.
Och för att inte tala om hela grejen med att prioritera, både saker att göra men även personer. Där om nånstans måste man tänka lite på framtiden. Vilka människor vill jag ha i mitt liv för alltid, vem vill jag vakna bredvid varje morgon? Svaret på både frågorna känns självklara, utan tvekan! Men det är inget som bara händer av sig självt, man måste anstränga sig och prioritera rätt.

En fundering för att slippa plugga..