Zandra.

Klockan börjar närma sig kväll och det är dags att fixa sig. Lite stress och förvantalsfullhet senare möts vi alla upp, kramar om varandra och en fantastisk kväll börjar. Vi pratar om allt och lite till, skrattar, kanske gråter en skvätt och njuter av varandras sällskap. Vi åker till statt och kramar om ännu fler bekanta människor och dansar tills klockan slår två. Efter ett besök på Max skiljs vi åt, det känns tungt att inte veta när vi ses igen. Men ändå somnar jag med ett leende på läpparna.
Ni är lycka! Jag längtar!