Zandra.

I dag börjar jag jobba vid elva, men gick ändå upp halv sju. Bra där! Att anledningen sedan var att min telefon inte fungerade som den skulle spelar ingen roll. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är bra eller dåligt att ligga framför tvn i två timmar på morgonen, det kan nog vara så att jag faktiskt blev ännu tröttare. Nu är jag hur som helst uppe och ska fixa till mig.

I går gick jag och la mig med en liten känsla av ångest, och den sitter i stadigt i dag med. Jag blir så trött på mig själv, jag sätter mig alltid i sånna här situationer! Jag säger ja till saker för att de låter roliga utan att riktigt tänka efter. Att något låter jätte roligt betyder ju faktiskt inte att det inte finns andra saker som också är roliga och andra personer man också både vill och borde vara med just då. Och när mamma frågar mig vad det är jag helst vill göra och jag hör mig själv svara "men det är ju helt orelevant" blir jag så arg på mig själv! Men nu är det som det är och det är mitt eget fel. Så nu har jag kommit fram till att istället för att tvingas välja någon framför någon annan väljer jag mig själv framför alla. Alltså tänker jag göra absolut ingenting med mig själv som sällskap på påskafton i år. Och för att vara helt ärlig tycker jag inte att någon kan klandra mig för det, vilket jag i och för sig vet att ni inte gör eftersom personerna som detta handlar om är världens bästa :)

Så vad har jag lärt mig av detta? Jo, att aldrig planera in saker under storhelger långt i förväg, eller egentligen alls. Med familj, pojkvän och bästa vänner i olika städer är det helt omöjligt att kunna vara med alla och göra alla nöjda. Det här är alltså den stora nackdelen med mitt liv, känslan av att alltid vilja vara på fler än ett ställe samtidigt.