Zandra.

Jag saknar min familj ständigt. Oftast går det bra, eftersom jag vet att de är nära även om avståndet är stort. Ibland känns det både värdelöst och meningslöst. Jag känner mig ofta hemsk som missar så mycket av deras liv. Jag vet att de alla är oerhört glada att jag har det så bra här och vill inte att jag ska flytta till Degerfors och antingen vara arbetslös eller ha ett jobb jag inte trivs med. Det är iallafall det vi intalar oss.. Men både de och jag vet att det inte är för alltid, det är bara några år. Och det är väl inte så farligt? Det är iallafall vad jag intalar mig själv för att stå ut.